När jag började med löpning, var det solskenets värmande strålar och den perfekta sommarbrisen som lockade mig att snöra på mig löparskorna. Men denna sommar, med sitt oändliga regn och ruggiga vindar, trodde jag verkligen att min löpning skulle ta en paus. Överraskande nog fann jag mig själv, tillsammans med Kryllet vid min sida, tuffa på genom varje regndroppe och stormby.
Hur lyckades jag hålla igång, när så många andra element tycktes stå emot mig?
Kraften i en trogen löparpartner
Kryllet, min älskade hund, har varit den oslagbara kraften som fått mig att röra på mig även när vädret skriker ”stanna inne”. Hans entusiasm när han ser löparskorna, hans oemotståndliga blick som säger ”kom igen, bara en kort runda”, har varit omöjlig att ignorera.
Efter några gånger i regnet insåg jag att det fanns en särskild charm med att springa i dessa förhållanden. Det gav mig en känsla av äventyr, en prövning av min egen uthållighet. Och när jag kom tillbaka hem, dränkt men nöjd, kände jag en sorts triumf som jag sällan kände under soligare dagar.
Att investera i bra löparkläder för regn har varit en räddare i nöden. Vattenavvisande jackor, skor med bra grepp och en keps för att hålla regnet borta från ansiktet, har gjort löpningen i dåligt väder mer hanterbar.
Regniga dagar har tvingat mig att utforska nya löpvägar. Platser jag tidigare ignorerat, blev plötsligt magiska i regnet. Skogen, med dess doft av våt jord, och stadens gator, med sina skimrande ljusreflexioner, blev mina nya favoritställen.
Jag insåg att min löpning inte bara handlade om det fysiska, utan också det mentala. Varje steg i regnet blev en meditation, en påminnelse om att jag kunde övervinna hinder. Att hålla igång, även när allt tycktes stå emot mig, blev en mental styrketräning.
Och när jag tänker tillbaka på sommaren, med alla dess utmaningar, är jag fylld av tacksamhet. För Kryllet, som alltid var redo att springa med mig, oavsett väder. För regnet, som lärde mig att uppskatta varje steg, varje droppe. Och för mig själv, för att jag aldrig gav upp, oavsett hur mörkt molnen var.
Så här sitter jag nu, redo att ta mig an hösten och vintern, med en förnyad kärlek till löpningen. En kärlek som inte bara är beroende av soliga dagar och perfekta förhållanden, utan som växer starkare med varje utmaning. Och med Kryllet vid min sida, vet jag att vi kan ta oss igenom vad som helst, tillsammans.
Så till alla där ute som kämpar med motivationen, särskilt i tuffa tider: kom ihåg att varje steg räknas. Och ibland är de svåraste stegen de mest värdefulla. Håll igång, oavsett väder, och du kommer att upptäcka en inre styrka du aldrig visste att du hade.